Eftersäsong med sköna möten på Bästkusten
Västkusten är bäst off season
Bartömningen i Smögen,
Grebbestad och Hunnebostrand sker redan någon vecka in i augusti.
Vi häpnar över hur kort partyhögsäsong Bohuslän har bestämt sig för att ha, men inser samtidigt att detta öppnar fina möjligheter för oss andra att njuta av den krispiga och mer mogna eftersäsongen i lugn och ro.
”Näe, nu går det inte att få in mer svamp i frysen. Ska vi dra åt något annat håll än skogen den här helgen?”
Sagt och gjort. En koll på yr.no visar vägen. Strålande sol i Grebbestad hela helgen och vi pratar mitten av september.
Vi har två och en halv timmars resa från Karlstad, vilket är helt okej för en spontan helgtripp. Fast ungefär halvvägs, när skymningen lägger sig över Dalsland, drabbas jag av tvivel.
”Men tänk om det är stendött på kusten nu då? Sist vi var där stängde ju allting och då var det bara augusti.”
Men jag hade inte behövt oroa mig. De brötigaste ställena och de mest profitsugna campingarna i Bohuslän har visserligen klappat igen sedan flera veckor, men när vi tuffar in i Grebbestad vid halv nio-tiden på fredagskvällen är det fullt ös på restaurangerna.
Vi är till att börja med ensamma om att våga oss in på parkeringen mellan ICA, Coop och småbåtshamnen, men får senare sällskap av en husbil till. Här bjöd Grebbestad tidigare in husbilar att ställa sig på en bussparkering över natten, men numera har de fått upp den där trista skylten med ett överkryssat indiantält.
Å andra sidan framgår det att parkeringen är avsedd för personbilar, så vi ställer oss där ändå med vår plåtis. Och just denna natt har vi inga bekymmer med vrålkörningar av ortens bilburna ungdom.
Att kunna fricampa på välbelägna parkeringsplatser är en av de stora fördelarna med att göra västkusten på eftersäsongen. På sommaren har vi inte mage att pressa oss in bland alla personbilar även om vi skulle vara beredda att ta en juridisk strid om saken. Men på lågsäsong finns det gott om plats och vi har svårt att tro att någon skulle orka bråka med oss.
Och vilket härligt uppvaknande nästa dag! Solen öser ner över småbåtshamnen, folk står i startgroparna för att få börja handla på Grebbestads Skaldjur, Fisk och Delikatesser, säsongens båtupptagning vid slipen är redan igång, alla ortens hundägare är ute på första morgonrundan och vår Cheeta möter en så snygg collie att hon inte får gjort det hon ska förrän en kvart senare, när hormonerna börjar lägga sig igen.
Riktigt kul blir det kort därpå när bekanta till oss överraskande svänger in på samma parkering och vi blir stående på sedvanligt husbilsvis och gaggar om ditten och datten i säkert en timme innan vi skils åt, fyllda med inte bara vanlig social glädje utan också med nya tips om smarta fricampingställen och prisvärda camping- eller ställplatser. Och inspiration till nya resmål.
Det visar sig att denna helg ska fortsätta i mötenas tecken. Efter en livgivande promenad till Tanum Strand och tillbaka och därefter en njutbar lunch på Grebys, som denna dag serverar en rätt tam lunch på torskrygg med skirat smör och pepparrot, men å andra sidan har en generös förrättsbuffé med intressanta sillinläggningar, skagenröra, lax och sallad, så är vi redo att dra söderut för kaffe och kaka. Till Fjällbacka alltså.
Och då hinner vi inte mer än hundra meter från bilen förrän vi träffar en karlstadsbo som gör sin första säsong som husbilare. Mera gagg och lite tips hit och dit och så ner till bryggan.
På Café Bryggan i Fjällbacka smakar en cappuccino med dubbel dos kaffe fantastiskt bra, särskilt som det denna lördagseftermiddag strömmar in ett ytterst välklätt bröllopsfölje som ska fira en våning upp. Ett intressant blickfång som håller oss sysselsatta en lång stund.
Nej, säsongen på Bästkusten är långt ifrån död i mitten av september, det börjar vi bli helt klara över.
Nu tror vi att nästa stopp ska bli Smögen, men innan vi kommer dit fångas vi upp av skyltarna som säger att det finns fina husbilsplatser med havsutsikt på Sotenäs Camping. När vi klättrar uppför berget vid sextiden på lördagskvällen hittar vi den sista platsen med hänförande havsutsikt. Vi skenar omedelbart iväg på en promenad och när vi kommer tillbaka till ställplatsen blir vi tilltalade av ett par husbilsgrannar som undrar om det inte är vi som gör Nomadliv.
Klädsamt rodnande över denna plötsliga kändisstatus tillstår vi att det stämmer och vips är vi inbjudna till ett härligt samtal om resor till Frankrike som vårt magasin (numera i saligt minne) har inspirerat till, men också om svenska pärlor som våra värdar men inte vi har hittat till än.
När myggorna jagar hem oss från grannarnas uteplats förundras vi än en gång över att de där korta mötena som vi husbilsåkare ofta har kan ge så fantastiskt mycket på så begränsad tid. Och konstaterar att vi löper minimal risk att hamna i långvarig osämja med en granne, något som kan förgifta livet i en sommarstuga i en hel generation.
Innan vi kryper inomhus hinner vi också stifta bekantskap med spanieln Sluggo som genomför sin dagliga träningsrunda ihop med sin matte. Sluggo är nio år och tappade hörseln för ett år sedan, men är ändå spiksäker på varje lydnadsmoment som matte anger med tydliga rörelser. Där fick Cheeta något att tänka på. Och vi också.
Middagen blir förstås ett enda frossande i räkor, perfekt saltade havskräftor och en slatt kvarvarande fransk majonnäs från sommarens långresa. Ibland ler livet lite extra.
Nästa morgon hotar yr.no plötsligt med regn och hårda vindar i Smögen, men när vi tittar oss omkring är det fortfarande växlande molnighet så vi skyndar oss den lilla biten ner till ön och tar en frukost på Skäret.
Smögen känns mycket mer stängt än Grebbestad och Fjällbacka, men när vi analyserar saken kommer vi på att det paradoxalt nog beror på att det är så mycket mer som brukar vara öppet där under högsäsong. Krogar, caféer, glassbarer, klädbutiker och fiskaffärer ligger tätt, tätt, tätt, och när trafiken på bryggan börjar glesna i augusti blir det så många lokaler som bommar igen.
Å andra sidan undrar vi ständigt vad som är hönan och vad som är ägget när det gäller Sveriges korta sommarsäsong. Nog skulle många, och inte bara vi husbilsåkare, gärna fortsätta att åka till Bohusläns mest attraktiva orter åtminstone under hela augusti och säkert under helgerna i september om vi bara visste att det fanns liv där.
Efter fullgjort varv på Smögen återvänder vi till vår topplacering vid Sotenäs Camping för att jobba i några timmar och då sveps vi in i det utlovade ovädret. Regnet piskar ner och hela husbilen rister i byarna på tio sekundmeter. Mäktigt!
Och vad lämpligt det kändes att avsluta vår sköna höstweekend på västkusten och återvända till de värmländska skogarna.
