Ostfrossan i Baume-les-Dames
Värd en liten omväg
I Baume-les-Dames laddar vi batterierna vid en skön ställplats mellan floden Doubs och de branta sluttningarna upp mot Jurabergen.
Men framförallt laddar vi kylskåpet med varor från ortens superfina livsmedelshall.
På tisdagarna kan gäddor och gösar i floden Doubs göra vad de vill, för då råder fiskeförbud. Fråga oss inte varför, men håll med om att den där typen av obegripliga lokala bestämmelser tillhör resandets glädjeämnen. När man får skaka på huvudet och sucka ”Ja jösses!”
De andra dagarna i veckan är just fisket i Doubs, tillsammans med vandring i Juraområdets imponerande berg, några av skälen för många att åka till Baume-les-Dames och turista.
​
Vårt är att handla mat på Super-U. Redan i Tyskland börjar vi detaljplanera utnyttjandet av vårt lilla kylskåp så att det inte ska vara för fullt när vi kommer till Baume-les-Dames. För vi har visserligen sett många monsterstora livsmedelsbutiker i jordbrukslandet Frankrike, men ingen lika välsorterad som den i Baume-les-Dames.
Det handlar dels om att trakten har ovanligt många specialiteter att erbjuda. Utöver sötvattenfisk som gädda, gös och abborre är den saftiga, lättrökta Juraskinkan vida berömd, liksom den hårda comtéosten och den halvkrämiga morbierosten med ett lager av aska i mitten. Närheten till Schweiz gör också att raclette gärna äts här.
​
Men här finns även ett ovanligt brett utbud av mat från andra regioner och länder. Till exempel har vi ingen annanstans sett så mycket asiatisk mat, både som råvaror och som färdigrätter att ta med till husbilen.
På vinfronten är ”vin jaune”, gult vin, det mest berömda, och detta skriver vinkännare lyriska spaltmetrar om. Vi kan kort säga att den som gillar vit torr sherry kan alltid testa en flaska. Vi andra plockar hellre till oss lite gott och blandat från de överväldigande vinhyllorna, som även de representerar stor regional bredd.
Nu var det inte Super-U som förde oss till Baume-les-Dames första gången. Utan det var en trasig styrväxel i vår förrförra husbil som gjorde att vi inte kunde svänga vänster. Bobo, som körde, ville gärna komma till en tysk verkstad och hävdade i många mil att det inte var något problem. ”Så länge jag inte kör om här på motorvägen behöver jag ju inte svänga vänster.” Pust.
​
I Baume gav hon upp och vi fick baxa oss bit för bit in på ställplatsen, vars infart förstås är till vänster och ska köras runt motsols. Väl placerade för natten – och en hel långhelg för övrigt – pustade vi ut och fick en välvillig inställning till platsen som fortfarande håller i sig.
Ställplatsen ligger vid en utlöpare av Doubs som lockar flodfarare i avlånga och bekvämt inredda flodbåtar. Vi kan väl säga att de i båtvärlden bör motsvara husvagnar och inte så sällan väcker en viss avund hos oss husbilsåkare när vi ser hur mycket det går att packa med sig ombord. Och hur skönt det verkar att sitta på salongstaket och sola i däcksstolar av oljad teak och dricka kaffe ur koppar av porslin.
​
Men det är inget fel på livet vid ställplatsen heller. Här finns en rad platser på välvårdat gräs, några intill en hage med kelsjuka får. Här finns både skuggiga och soliga tomter, och inte minst finns här ett servicehus med toalett, dusch och diskrum. Samt en reception som är öppen halvannan timme på kvällen då man går dit och betalar och plockar på sig turistbroschyrer.
Och en restaurang vid flodbåtsbryggorna. Om man nu skulle råka komma en tisdag och inte heller har hunnit till Super-U.
