Wismar – bra nära Sverige

Visst är det något visst med Wismar

Wismar hamnade vi i av ren slump, men nu vet vi bättre.

Det är en härlig kuststad med svenska anor, goda havsprodukter, bra shopping och en fantastisk ställplats.

Så fick vi lära oss lite historia också…

Efter några högvarvsdygn i Hamburg är vi på väg hemåt och ska ta färjan i Sassnitz. Vi behöver ta det lugnt och väljer att åka på småvägar. Njuter av det svala och klara vädret och av att vara på rull igen. Lika spännande som det är att komma till en storstad och utforska den, lika pirrigt tycker vi det är att åka därifrån och hitta nya resmål.

Det nordtyska landskap vi färdas genom är nästan löjligt prydligt. Byarna består av välhållna korsvirkeshus och pyntade villaträdgårdar. De få människor vi ser utomhus denna vanliga vardag i juni är konsekvent klädda i oljerockar, tweed och jodhpurs och vi får förklaringen när den ena hästuppfödningsanläggningen efter den andra snart breder ut sig längs vår väg.

När vi närmar oss kusten startar vår sedvanliga ”dra-ut-på-hemresan-diskussion” och den slutar som vanligt med att vi mirakulöst lyckas hitta ett extra dygn som kan utnyttjas innan vi måste vara hemma och i selen igen.

Nöjd med utfallet letar jag upp en ort på kartan som heter Wismar och ser ut att ligga fint vid havet.

"Äh, Wismar, inte Weimar, ju ..."

”Wismar…Wismar….Vad är det för historiskt med Wismar”, undrar Bobo. ”Jag vill gärna säga Wismar-någonting. Var det någon fred som undertecknades i Wismar eller vad är det jag far efter?”

Vi sitter moltysta och försöker besvärja fram ett smidigt wikipediasvar med ren tankekraft, men misslyckas. Först flera timmar senare och med en avslappnande öl i handen skriker jag plötsligt rakt ut: ”Weimarrepubliken! Du menar Weimarrepubliken och den hade då inte mycket med fred att göra i det långa loppet. Inte med Wismar heller, ju.”

Skönt. Då kan vi utan anspänning fortsätta att dricka öl och äta av de läckra rökta torskbitarna vi köpte i en av alla charmiga båtar som ligger i hamnen och sprider så ljuvliga dofter att vi får dra Cheeta förbi dem med våld.

Det är ål, torsk, böckling och goda tillbehör som bjuds ut från båtarna och prisnivån är rimlig.

Middagen äter vi i husbilen som står på den utmärkta ställplatsen lite bortanför hamnen. Vi fick den sista platsen av sextiofem, så det är fler än vi som har upptäckt denna lilla pärla. Och många av oss är svenskar. Det svenska språket (nåja, ofta är det skånska) hörs lika mycket som det tyska och det är inte första gången i historien det är så.

Wismar belägrades av Gustaf II Adolfs här 1631 och lades under svensk krona 1648, men gavs relativt stor självständighet av drottning Kristina. Under en fyraårsperiod tjugofem år senare var danskarna och några till där och ställde till det, men 1679-1711 tog svenskarna i på allvar och byggde en enorm fästning runt hela stan.

Arton bastioner, två citadell och en garnison på 3.000 man försvarade nu Wismar åt svenskarna. Som givetvis tog dit egen arbetskraft, så det blev också ett uppsving för svenska hantverkare, köpmän och skeppsbyggare.

Kungen slog upp förlovningen – förlorade Wismar

Sedan följde en ömsom lugn, ömsom orolig tid, men det största strulet ställde Gustav IV Adolf till med när han vid sekelskiftet 1800 slog upp förlovningen med prinsessan Louise Charlotte. Pappa mecklenburgarn blev så förbannad att han krävde Wismar tillbaka och så fick det bli. Vissa separationer svider hårt i plånboken.

Fast formellt gav faktiskt Sverige upp Wismar först 1903.

De flesta spår efter svensktiden maldes ner under andra världskriget, men det räcker med en sväng till turistbyrån för att få vägledning till dem som ändå finns kvar.

Shoppingdröm för mogna

Även den som är noll intresserad av historiska samband har stor behållning av Wismar. Shoppingen är en del av den. Wismar har kanske inte det hottaste gatumodet för ungdomar, men för medelålders husbilsresenärer är stan en våt dröm av luftiga linnekläder i snygg design och med storlekar som förenar Tyskland med Skandinavien.

Friluftskedjan Jack Wolfskin har alltid magnetisk kraft på oss och i Wismar har varumärket en välsorterad butik som håller oss kvar genom ett långt och vältajmat regnväder.

Vid vårt besök är det lokal marknad på torget, med rena frosseriet i närodlade grönsaker, lokalt tillverkade charkuterier och en rad olika typer av hantverk.

Inte billigast i världen, men det känns helt okej att betala lite extra för den sköna stämningen och de goda kvaliteterna.

Vid torget ligger också ”svenskkrogen” Der alte Schwede, ett vackert bygge från 1380 som blev krog 1878 och som har en meny med en blandning av svenskt, tyskt och argentinska biffar.

Men vi är mer inne på fika och söker upp Alte Löwenapotheke där vi sjunker ner med varsin balja perfekt tillagad cappucino och varsitt hemgjort bakverk i kolossalformat.

Som hemma – fast större bakverk

Vi noterar att många av besökarna uppenbarligen har varit på samma Gudrun Sjödén-rea som vi i Hamburg. Och att samtliga barnvagnar i lokalen rattas av unga män i skägg. Det känns med andra ord precis som hemma, fast med större bakelser.

Vägg i vägg med caféet ligger en välsorterad vinbutik där vi så lägligt drabbas av nästa störtskur och kommer ut med ett trevligt sortiment av torra rieslingviner, alla noggrant avsmakade och genomdiskuterade med butikens innehavare.

Nästa uppehåll i vädret använder vi för att göra en rusning till Brauhaus am Lohberg, ett lokalt mikrobryggeri där vi kan köpa öl i enlitersflaskor med bygelkork så att vi kan fylla på den igen nästa gång vi kommer förbi. Och det lär vi ju göra.

Om Heiligenhafen har blivit ett naturligt stopp när vi åker via Travemünde, så är Wismar från och med nu vårt naturliga stopp när vi åker via Rostock eller Sassnitz.