Det sköna strandlivet i Hamburg
Värt ett rejält stopp
Ett hamnliv som aldrig är stilla, en galen strandbar och Nordtysklands bästa fisk – det är några av anledningarna till att Fischmarkt St Pauli och resten av Hamburg är värt ett rejält stopp.
Och tyskarna vet ju att ta hand om sina husbilsburna gäster på bästa sätt.
Hunden väcker mig klockan halv sex och vill ut. Jag snubblar ut ur husbilen och muttrar irriterat att om hon hade gjort ifrån sig bättre kvällen innan så hade vi sluppit det här. Jag kryssar mellan högarna av krossat glas och måste bära vovven förbi de värsta ställena. Fischmarkt St Pauli är kvarter med en besk historia och alla spår är inte borta.
När det som skulle göras är gjort och upplockat lufsar vi tillbaka mot parkeringsplatsen St Pauli Strand, men blir stående halvvägs att stirra med öppen mun. Kryssningsfartyget AIDamar glider sakta in i hamnen och det är det största fartyg jag någonsin sett. Tar 2.500 passagerare, men är med sina 252 meters längd och 32 meters bredd egentligen inte så märkvärdigt i de här sammanhangen. Men för mig.
"Det började som en skakning ..."
Passagerarna har radat upp sig på övre däck för att i denna gryningstimma möta anblicken av Hamburg, och utanför de utsides lyxhytterna med egen balkong står vitklädd städpersonal och följer samma skådespel.
Omedelbart börjar melodislingan ”Det började som en skakning på nedre däck…” gå igång i huvudet på mig. Jag klappar Cheeta och säger några erkännsamma ord om hennes bajstajming. Detta hade jag inte velat missa.
När vi nu ändå är uppe och klarvakna bestämmer vi oss för att gå till fiskmarknaden längre ner på Grosse Elbstrasse. Vi ser fram emot en myllrande morgonkommers och en härlig frukost på ostron och torrt vin ihop med fiskförsäljarna. Så blir det inte.
Tidig fiskkommers
Kommersen i Markthalle är som livligast klockan tre på morgonen och det är en ganska sluten historia som inte inbjuder turister att gå runt och vara i vägen. Däremot är vi varmt välkomna till butikerna något senare på dagen.
–Den tidiga aktiviteten gör att Fischmarkt-området är ett typiskt lunchstråk, säger Miriam Prodöhl, sommelier och vinförsäljare på Rindchen Wein Outlet. Klockan fyra på eftermiddagen dör gatan när det gäller inköp, men restaurangerna öppnar igen på kvällen.
Av uppenbara skäl är merparten av krogarna i området specialiserade på fisk och skaldjur. Hamburgs ärevördiga paradkrog Fischereihafen Restaurant har fått många intressanta grannar på senare tid.
Här har också vuxit upp ett antal trendiga vinbarer som är kopplade till vingrossister som har sina lager i hamnen. På de flesta ställena kan man smaka sig fram till ett vin man gillar och sedan köpa med sig en flaska hem. Eller en låda.
"Fisk med bröd"
Sushibarer, hummerkrogar och enkla hak med ”fisk med bröd” avlöser varandra på gatan och vårt lunchval faller till sist på Lilla Sjöhästen, Seepferdchen. Där väljer vi en ljuvlig sparrissoppa med bitar av havsabborre och tunna skivor vit och grön sparris till förrätt. Därefter en pasta med likaledes tunna skivor av två sorters sparris och tuggiga stora räkor i en mild olivolja och precis lagom mycket piripiri-hetta.
Till detta blev vi tvungna att pröva två olika sorters vin, det ena en sauvignon blanc från Sydafrika och det andra en klassisk riesling från Rheingau. Det senare vann med hästlängder. Sjöhästlängder.
Cheeta, som vi först band utanför restaurangens dörr, blev omedelbart inbjuden att sitta under vårt bord och fick hundgodis och en skål vatten av servitören. Detta är en av de saker vi uppskattar med Tyskland. Hundar är välkomna överallt och tas väl omhand.
Efter lunchen orkar vi precis släpa oss tillbaka till husbilen som vi har tryggt parkerad ihop med ett tjugotal andra husbilar på parkeringen St Pauli Strand. Bortanför hela raden med husbilar väntar nästa delikatess; St Pauli Strand-Bar.
Strandbar med paraplydrinkar
Precis som det låter – en strandbar. Med ljus fin sand, solstolar och paraplydrinkar. Det finns inte en sittplats att uppbringa i denna jättebar annat än direkt ner på sanden. Även tyskarna har ett lätt hysteriskt förhållningssätt till de där första varma och soldränkta försommardagarna och det är fler än vi som kommer att vakna med en knallröd nästipp nästa morgon.
Två månader senare är vi tillbaka i Hamburg. Denna gång väljer vi att ställa husbilen på ställplatsen Grüner Deich i sydöstra änden av stan. Därifrån tar vi oss på nolltid in till Hamburgs centrala delar, och efter att ha kastat längtansfulla blickar på raden av konsthallar med spännande utställningar (det finns gränser för hundvänligheten även i Tyskland) börjar vi med sjön Lilla Alster. Vi strosar makligt i pelargången mitt emot det pampiga Rådhuset och tar en fikapaus med lankigt tyskt kaffe och en smaskig apfelstrudel med både glass och grädde.
Nu är vi mitt i sommaren och råkar traska in i en halva-priset-rea i Gudrun Sjödéns butik i Fina Arkaden. Det är en upplevelse i sig. Trettio tyska damer ortodoxt klädda i Gudrun Sjödén-kläder från topp till tå som går och bläddrar bland blusar och linnekjolar känns nästan som ett sektmöte. Men minsann fyndar vi inte själva en trevlig topp för ett par hundringar!
Vi följer sedan en av kanalerna i riktning mot hamnen. Vattennärheten i Hamburg är otroligt charmig, liksom de små torgliknande platser som plötsligt kan öppna sig intill de ganska stumma byggnader som kantar kanalerna.
Kontakt med Kina
I hamnen trängs massor av flytetyg i olika storlekar och med olika funktion. Återigen suckar vi lyckligt över den goa hamnkänslan i stan. Det är som om alla hamnstäder i världen vore förenade med varandra, som om Buenos Aires skulle ligga bara bakom kröken, liksom Shanghai och Singapore, som om alla fartyg som äntrar Hamburgs hamn kommer från något sägenomspunnet ställe på de sju haven.
Så kan det vara. Hamburg har sin överman i Rotterdam storleksmässigt, men har världens snabbaste containerhamn. Ska ni bara göra en enda betald rundtur i Hamburg, så välj en som visar hamnen, det är värt varenda minut och öre!
Även om vi inte begrep allt som vår tyske kapten sa, så var det mäktigt bara att se de gigantiska traverserna, levererade från Shanghai, där skickliga kranförare satt och pusslade ihop containrar i höga staplar lika lättvindigt som om det hade varit Lego.
Höjdpunkten (för den här barnsliga skribenten i alla fall) var när en av förarna vinkade till oss med gripverktygen på sin travers. Gissa om vi vevade tillbaka!
Iland igen tumlar vi lyckligt in i ölhallen Blockbräu som ligger precis vid Landungsbügge och som vi utgår ifrån är en turistfälla. Men icke! Kanonfin mat och gott hembryggt öl till högst rimliga priser och jättetrevlig och snabb personal gör även detta stopp till en härlig hamnupplevelse.
Reeperbahn "bättre" på natten
Nu har vi nästan bara Reeperbahn kvar, för vi tycker inte att man kan missa den adressen. Men det kan man visst det. I alla fall på dagtid, då vi fegisar väljer att gå dit. Rökiga utkylda barer, ganska barnsliga souvenirbutiker och rikligt med exponerade kvinnokroppar på bild känns inte oumbärligt. Ska man se Reeperbahn ”på allvar” ska det förstås göras på natten, men det har vi ännu mindre lust med.
Beatlesplatsen med sin roliga skulptur är skräpig och trist, men är nog också bättre när mörkret kommer och lyser upp silhuetterna och döljer den sunkiga miljön.
Tillbaka på Grüner Deich konstaterar vi att Hamburg för vår del har förvandlats från en enerverande kö-risk på autobahn till ett besöksmål som vi gärna återvänder till. Men då får vi lösa hundfrågan, för vi har i stort sett vartenda museum och varenda konsthall kvar. Härliga bekymmer!
