Det bästa med att ha ett långt husbilsliv bakom sig är att de flesta misstag redan är gjorda och resorna kan ägnas helt åt vila, njutningar och att spana in nya fina resmål.
Eh, eller??
Tyvärr. Det är aldrig för sent att krångla till det igen.
”Säg att detta inte händer”, suckar jag uppgivet när jag för åttonde gången hör signalerna gå fram obesvarade till ett ställe i Marbella som påstår sig fylla gasolflaskor från Europas alla hörn.
Bobo lyfter inte ens blicken från mobilen. Det är minst femte gången jag gnäller på precis samma sätt. Fast mer desperat för varje gång. Jag kollar också om jag har fått svar på mitt mejl till samma ställe, men nej.
”Jodå”, säger Bobo. ”Det händer – igen. Men minns vad vi sa när vi for iväg och skippade att väga gasolen. Att vi skulle stå vårt kast och komma ihåg att vi gjorde det med öppna ögon.”
”Så nu kammar vi till oss och ser hur vi löser det här.”
Gasoltorsk efter fem dagar
Gasoltorsk på resans femte dag. Det är rekord, men inte helt olikt vad som hände när vi gjorde vår allra första resa till Sydeuropa för femton år sedan. Den gången startade vi med en tiokilosflaska i Göteborg som vi lyckades tömma till hälften redan vid vårt första stopp i Heiligenhafen.
”Vad härligt att det går att få det så varmt i bilen mitt i vintern”, utbrast Bobo nöjt och brassade på.
Vår alltid lika entusiastiske återförsäljare av husbilen hade lugnat oss kring det här med att i stort sett varje land i Europa har sin egen gasolstandard. Han skickade med en tysk adapter och hävdade att den skulle lösa alla eventuella problem på vägen.
Det gjorde den inte.
Ingen fyllning av svenska flaskor
”Ingen fara”, sa återförsäljaren när vi ringde. ”Då åker ni bara till en gasolstation och ber att få en fyllning i den flaskan ni har med er från Sverige. I Frankrike finns det massor av gasolstationer!”
Det gjorde det visserligen på den tiden, men inte fyllde dom utländska flaskor inte.
När vi väl kom till Spanien var alla våra gasolresurser uttömda. Vi tog in på camping i Torremolinos och kunde laga mat på en elplatta vi hade med oss, men Bobo, som är frusen som en vinthund (och var den som hade slösat bort gasolen till att börja med, remember?) fick ligga och huttra under täcket om nätterna och kom inte fram från bolstren förrän solen stod högt på himlen.
Inget fungerade
Detta var innan facebookgrupperna kom med alla svar, men det fanns ju levande människor på campingen att fråga. Vi skrev in oss i det spanska flaskutbytessystemet och köpte en Repsol-flaska. Funkade inte. Folk kom tillskyndande för att hjälpa till. Det laborerades med tryckutjämning och slangar på ett sätt som jag aldrig kommer att vidgå. Nema gasola in autocaravana.
Jag har förträngt hur många gånger vi for fram och tillbaka på A-7 för att kolla upp ett tips vi hade fått om någon som kunde hjälpa oss. Som värst åkte vi ut till oljehamnen i Algeciras där det fanns en AGA-station. Men icke.
Det fanns också ett rykte i svang om ”Dirk i Estepona”, grabben som fyller gasol åt Västindienseglare och alla andra i nöd, men han antog med tiden allt mer mytiska dimensioner. Eftersom han helt enkelt inte fanns.
"Finns Dirk i verkligheten?"
Fast … Jo, till sist nåddes vi av meddelandet om att Dirk fanns i verkligheten, men hade åkt hem till Nederländerna för att fira jul- och nyårshelgerna.
Så vi satte bo på en parkering i Estepona och väntade. Som vi väntade. Vi följde det lössläppta nöjeslivet bland Esteponas bilburna ungdomar på extremt nära håll på vår parkering och ibland flydde vi in på närmsta brötiga bar för att få lite lugn och ro. Högtalarresurserna hos spansk bilburen ungdom är absolut i klass med den hos deras epa-kamrater i Mariestad kan jag intyga.
Men till sist dök Dirk upp och vi kunde gå vidare i livet.
Samma gamla misstag ...
Femton är senare sitter vi ånyo på Camping Torremolinos och har slut på gasol.
”Det här är ju löjligt”, muttrar jag. ”Det kan inte bli mer déja vu. Men tur att vi tog med en elplatta igen.”
Trodde jag. För den här gången har vi en liten behändig induktionshäll med oss – som ju kräver kokkärl som lirar ihop med induktionstekniken.
”Näe, det är fan inte SANT! Hur kunde jag langa iväg alla dessa induktionsanpassade kastruller och stekpannor till Röda korset och glömma att vi hade behövt kombikärl i husbilen!??”
OK. Lösningsfokus nu då. Vi har en räfflad grillpanna i gjutjärn, den funkar på induktionshällen, men inget annat vi har med oss i grytskåpet.
Julmatsrester och kall majs
Jag steker upp köttbullar som vännen Marta i Sète hade med sig till adventsfirandet innan vi åkte och vi äter en burk kall majs till.
”Härligt med camping ändå”, fnissar vi faktiskt och tar en öl till.
Nästa dag tar vi en maratonpromenad till Carrefour i Torremolinos och köper en kastrull som funkar för induktion. Plötsligt känns allt möjligt igen.
”Du vet, nu kan vi i alla fall få ihop en omgång pasta om allt annat skulle skita sig”, säger jag upplivat.
Funderar lite till.
”Fast det blir svårt att sno ihop en omelett i den räfflade grillpannan förstås.”
I Marbella går det att köpa det mesta ...
Klipp över till parkeringen vid en möbelaffär i utkanten av Marbella.
Till sist fick jag kontakt med personen bakom www.gasbottlerefill.com på What’s Up och nu står vi här, tillsammans med ett ungt finskt par och ett brittiskt. Strax före utsatt tid kommer en snubbe susande i en Tesla. Han levererar fyllda flaskor till dom andra på parkeringen och plockar upp vår franska flaska med rynkade ögonbryn. Franska propanflaskor med ett speciellt tryck är inte dom vanligaste.
”Jag är tillbaka om en timme”, säger han och vi går till ett café för att fördriva tiden.
Det är först när mannen levererar och tar betalt som jag uppfattar hans accent på engelska och frågar:
”Har du haft din verksamhet i Estepona för längesen?”
Jo, det hade han.
”Så du är Dirk, eller hur?”
Jajamensan.
Nämnde jag déja vu? ”Redan sett”.
Jag skulle nog snarare kalla detta för redan gjort.
Dirks tips: Säkraste sättet att klara fyllningar i dom flesta europeiska länder är att köpa en flaska från Campingaz och en allround-adapter. Hans pris på rubbet är 30€ för flaskan, 23€ för gasolen som följer med och 19€ för adapterkitet. Men allt detta går också att köpa i en välsorterad järnhandel i Spanien.