När precis ALL energi tar slut

”Näe vad jag är trött på de här löjligt svaga gasolköken i husbilar, nu blir lövbiffen grå bara så att du vet. Och inte är det mitt fel, det vill jag bara klargöra!”

Svordomarna osar i kapp med fettångorna från spisen när jag står på campingen i Saintes Maries de la Mer och ser hur två noggrant utvalda skivor nötkött förvandlas till skosulor.

Allt började för fem månader sedan.

Vi var på väg till Marocko och hade upptäckt att Primusflaskorna till vårt utekök var slut. Köket är av märket Primus Mojo och har en koppling som kräver gängade gasoltuber. Säkra grejer, klart bättre än den (franska) sort med bajonettkoppling som höll på att blåsa ansiktet av Bobo en gång när anslutningen gav vika.

Hur svårt kan det va? Den här sortens gasolflaska har vi sökt efter i halva södra Frankrike. Nu har vi skickat efter sex stycken via nätet.

Små knubbiga gasolflaskor med gängad koppling var alltså vad vi skulle ha, inget snack.

Nu är det ju så att allt som har med gasol att göra kan vara en av de företeelser som är sämst harmoniserade av allting i hela Europa. Kanske ännu värre än reglerna kring försäljning av alkohol och eget innehav av vitt snus.

Jag brände en liter av jordens vatten på att fråga AI var vi kunde få tag på gasol av Primus-typ. AI svävade på målet, men trodde att butiker som är inriktade på campingliv kunde vara en möjlighet.

Såpass? Jag ville betala tillbaka vattnet till jorden direkt, men vet ju inte hur en gör.

Vi lämnade Sète strax före nyår och hade gott om tid innan vi skulle möta upp våra deltagare i årets resa till Marocko. Vi körde i sicksack ner genom södra Frankrike för att försöka hitta gängade gasolflaskor.

Till slut hittade vi några av det märke som nästan hade blåst ansiktet av Bobo, men trots allt hade gängad anslutning. Fast de var flask-avlånga och hade den där hotfulla blå färgen som vi hade lärt oss att vara skeptiska till.

Med tre flaskor i bagaget åkte vi ändå tryggt till Marocko. Och där var det jag som höll på att få ansiktet avblåst. Vilda, höga lågor slog ut åt alla håll när jag tände Primusköket. Hemskt!

Jag brände en ny liter av jordens vatten. AI föreslog att det var fel på campingkökets regulator, men för att förkorta den här historien en aning kan vi avslöja att det så småningom uppdagades att det var de blå gasoltuberna som var problemet. Så nu är AI skyldig mig två liter vatten att betala tillbaka med.

Those were the days. När artikelförfattaren hade lite mörkt kvar i håret och fungerande kök i husbilen.

I Marocko hade det varit slut på gängade gasolflaskor i flera månader, men som reserv köpte jag en gasolbrännare av minityp med tillhörande minigasolbehållare som hade en tredje variant av anslutning. Tryck brännaren igenom höljet och sätt dit grejerna, ba! Den blev liggande oanvänd i plåtisen.

Nu är det maj månad och värmen är tryckande, men när kvällen kommer är det skönt att montera upp vårt lilla utekök och börja grilla. Vi har fortfarande inte hittat rätt gasoltuber, men vi står på camping med elstolpe och har packat med oss kokplattan med induktionshäll. Päser av stolthet över att ha varit så förutseende.

Så ska en grillad köttbit se ut! Folke vet precis, för hans människor har fungerande grillkök.

Men … Hallå, det händer ju ingenting när jag tänder plattan? Javisst ja, den här stekpannan är inte kompatibel med induktion, då får jag ta fram den räfflade grillpannan, den måste funka.

Men nej, stendött. Skit också, då måste jag steka lövbiffarna inomhus och jag som avskyr stekos i husbilen! Och så blir det ändå bara skosulor av alltihop.

Just som jag avlevererat en längre ramsa med fula ord sinar gasolen helt.

”Men vaff …! Var det därför det var så dåligt tryck i brännaren …??”

Jaja. Halva biffarna är hjälpligt tillagade och resten sparar vi till hunden.

Grillat är gott.

”Bra ändå att vi har pasta och tomatsås med oss till i morgon”, säger jag med tillkämpad optimism. ”För våra två grytor funkar väl ändå ihop med induktionshällen?”

Det gör de inte. Men vi är inte de som ger upp, så nu kommer vi på att vi har det där lilla reservkitet från Marocko nedgrävt under soffan i plåtisen, toppen!

Nja, brännaren hittar vi, men gasolen hade vi tydligen packat ur. Å andra sidan får jag syn på vår franska espressobryggare i gömmorna och testar den med en magnet. Bingo, den klarar induktionen! Frukosten är räddad!

”Fast nu har vi ju bara pulverkaffe med oss”, påpekar Bobo torrt.

Det blev knäckemacka med isvatten till frukost. Nu har vi packat ihop och åkt hem.