”Marocko?? Men hur kul är det att åka dit, ska ni ha en vit månad och bränner de inte svenska flaggor där nu??”
Nope, inget av det.
Vi pimplar på som vanligt och blir vänligt bemötta när vi berättar att vi kommer från Sverige. Som alltid.
Kön utanför ”Carlos”, som de initierade kallar resebyrån Viajes Normandie utanför Carrefour i Algeciras, ringlar lång. Det har blivit sen eftermiddag i början av januari och hundratals husbilar har rullat in på stormarknadens parkering för att säkra upp en biljett till Marocko och ligga i slagläge för en tur nästa morgon.
Blandningen av resenärer är stor; här finns husbilsveteraner som erbjuds de få sittplatserna som finns i anslutning till kön och här finns familjer med tonåringar, här finns både övervintrade sextiotalshippies och alldeles nya brajarökare med dreadlocks. Och så vi vanliga då.
"Tullen kollar bilarna i Ceuta!"
En fransman i yngre medelåldern med motorcykel på släp bakom sin husbil dyker upp och säger något som får hans landsmän att rycka till. Oro börjar sprida sig i ledet. Ett budskap går från mun till mun, först på franska, sedan på tyska och engelska:
”De som åker via Ceuta får bara ta med sig max fyra liter alkohol och det spelar ingen roll om det är öl, vin eller sprit. Tullen genomsöker varenda husbil!”
På en minut har hundra resenärer tagit ett raskt beslut om att åka rutten Algeciras – Tanger Med.
Franska influenser i mat och dryck
Väl framme hos tullen i Tanger Med blir vi visserligen otroligt väl kontrollerade med både röntgen och knarkhund och visserligen fäller hundföraren en kommentar om mängden vin vi har laddat med i garaget, men mer än så blir det inte.
Marocko blev löst från Frankrike 1956, men arvet från kolonialtiden lever fortfarande. Franska talas av personer som är hyfsat välutbildade och av dom flesta som jobbar i besöksnäringen, för är det några som dominerar på restauranger, hotell och campingplatser så är det fransmännen.
Maten i Marocko skiljer sig från den i många andra länder i Mellanöstern, där det libanesiska köket annars är utbrett. I de tre Maghrebländerna Marocko, Algeriet och Tunisien har det franska köket satt tydliga spår och smält samman med det lokala.
En frukost i Marocko skiljer sig minimalt från en frukost i Frankrike, kaffet smakar franskt och det går lika bra att få fransk baguette som marockansk khobz: platta kakor att använda som tekaka eller att doppa i den saftiga grytan tagine.
Inget generellt alkoholförbud
Om en vill alltså. Det går förstås att välja ettersött te med mynta och andra mer lokalt präglade specialiteter när en vill, däremot är utbudet av till exempel hoummous, tabboule och falafel mindre än väntat här.
Och hur var det nu med vinet? Jodå, Marocko har egen vinproduktion och det finns inget generellt förbud mot att dricka eller servera alkohol, däremot är det mest restauranger i turisttäta områden som gör det. I en vanlig by på landsbygden kammar den vinsugne i allmänhet noll.
Å andra sidan finns det sällan något som hindrar att du tar med din egen dryck. Ibland vill personalen att du smyger med det, andra gånger ställer dom helt sonika fram ett par vinglas utan vidare kommentarer.
Detta, tillsammans med en högst rimlig prisnivå på maträtterna, gör dessutom krogbesöket extremt prisvärt. Även att ta in en öl, vin eller en avec till kaffet på restaurangen är klart billigare än i Sverige, medan prisnivån i spritbutikerna är ungefär som på Systembolaget, bortsett från öl som är lite dyrare och vissa importerade spritsorter som är svindyra.
Med detta sagt så finns det en ännu bättre anledning att undvika en vit månad i Marocko, och det är deras underbara färgglada juicer! Jag har torskat helt på morotsjuicen, som nog innehåller lika mycket apelsin som morot och alltid kommer nypressad till bordet. En ”mixed fruit” är tjock som en smoothie och det krämiga kommer från mogen avocado.
Hemma i husbilen pressar vi helst clementiner. Hur många som helst, eftersom ett kilo kostar 5-10 dirham (lika många kronor) på en gatumarknad, något mer i köpcentret.
Och tjafs om flaggbränning orkar jag inte ens kommentera. Kan bara konstatera att traditionen i Mellanöstern – och jag har besökt ett tiotal länder i regionen – är att visa varje besökare gästfrihet, vänlighet och generositet. Punkt.
Sugen på att upptäcka Marocko tillsammans med oss? Titta gärna in här!
För egen del tyckte jag det var bra med näst intill alkoholfria 3 månader!
Inga missbrukare på gatan och mindre liv på campingen. Kroppen mår också bra av att vara ”i vila” ett tag.