Slott & kändisar i Loiredalen
Amboise
da Vinci, di Medici – och Tintin var här!
Vackra slott i fantastiska omgivningar är bara ett skäl att bekanta sig med Loiredalen. Ett annat är att möta de personligheter som har passerat här genom historien.
Som till exempel partydrottningen Catarina di Medici, renässansmannen Leonardo da Vinci och seriefiguren Tintin. Häng med här så får du träffa dem!
Cheverny
Mitt första husbilsmöte med Amboise i Loiredalen inträffade för många år sedan och ställde mig inför svåra språkprövningar.
Vi var tre damer som färdades i en mejeriblå folkabuss, och nu stod de två icke franskkunniga av oss (den tredje var och hälsade på släkten, den svikarn!) och stirrade på upphovet till det ursinniga bröl som folkabussen plötsligt hade upphävt mitt på torget.
”Satan”, utbrast min reskamrat. ”Avgasröret. Om det ändå hade varit stötdämparn!”
”Va?”, invände jag. ”Ett litet avgasrör måste väl vara en baggis att få ersatt jämfört med en stötdämpare.”
​
"Vi har tappat den där saken"
”Jo. Men förra sommarn var jag här med en gammal sliten amazon och då lärde jag mig vad stötdämpare heter på franska. Det är den enda reservdel jag kan. Eller vet du kanske vad avgasrör heter på det här språket?”
En stund senare stod vi i garageporten till en verkstad för Renault-lastbilar. De glada pojkarna i verkstan tittade uppmuntrande på de svenska unga damerna, varpå jag pekade där avgasröret skulle ha suttit, tog sats och sa ”On a perdu le truc la”. ”Vi har tappat den där saken.”
En halvtimme senare hade vi fått ett provisoriskt slutrör till avgassystemet som satt kvar under hela resan och det kostade inte ens en hundring.
Amboise
Så jag är vänligt stämd till Amboise när Bobo och jag har vägarna förbi ett halvt liv senare. Den här gången kör vi direkt till den behagligt belägna campingplatsen på andra sidan floden från slottet, mitt i smeten men ändå med lugn och ro. Väldigt franskt, väldigt mycket ”camping municipal”-konceptet.
Det ger oss perfekt slagläge för upprepade attacker in mot ortens lilla trånga centrum och förstås slotten och allt som har skapats runt dem.
​
Getost och sura rödviner
För en gångs skull är jag däremot inte så värst ivrig att pröva mig igenom traktens kulinariska specialiteter, för dem känner jag redan till. Detta är chèvrens, den franska getostens, förlovade land och skyltarna med gårdsförsäljning står som spön i backen genom hela landskapet.
Numera är nog mitt största sociala handikapp att jag inte kan få en smula getost över mina läppar, och på restaurangerna i Amboise är osten svår att komma undan. Dessutom är traktens stolta rödviner, bourgueil och gamay, förmodligen de i särklass suraste viner som kan uppbringas. Räddningen vid de där stoppen då man bara vill sitta och glo är ett immigt glas med krispig sancerre och en skål skrynkliga heminlagda oliver. Gott så.
Amboise
Cheverny
Amboise
De berömda slotten i Loiredalen är koncentrerade till en sträcka av tjugo mil utmed floden och knappt tio mil på bredden. De är fortfarande minst ett trettiotal till antalet och har varit fler. Och de flesta är uppförda på 1500-talet och är luftiga och lätta och har ingenting med militärt försvar att göra.
Tvärtom, så var det avsaknaden av krig mellan Frankrike och Italien i slutet av 1400-talet och framåt, som gjorde att kungaätten Valois kunde återvända från Italien och då ha med sig en helt ny syn på hur makt skulle demonstreras. Inte längre via vapenstyrka och befästningar, utan genom kultur, elegans, njutning och underhållning. Något som förstås inte hade varit möjligt om det inte hade varit fred i landet.
​
Slott för njutning, inte försvar
Av någon anledning var det inte till Paris och palatset i Louvren som släkten Valois, med Charles III i spetsen, återvände, utan till Tours och Loiredalen. Floden Loire, med sitt inlopp i Nantes, var en nog så viktig transportled som Seine. Här fraktades siden, kryddor och ädelstenar, men också byggnadsmateriel och inredningsdetaljer till slotten.
När Charles VIII kom tillbaka från Neapel 1495 förde han med sig italienska konstnärer och arkitekter. I Neapel hade Charles VIII upplevt ett annat slottsliv än det han var van vid hemifrån, ett liv mer ägnat åt fest och njutningar än åt att hålla stånd mot fienden.
Nu tog han med sig denna livsstil till Loiredalen, till slottsfästningen Amboise, som han gjorde om till ett luftigt och tillgängligt slott med ljusgenomsläppliga hallar och gallerier, terrasser och vackra trädgårdar.
Chenonceau
Det är i Amboise de första arkitektoniska tecknen på den italienska renässansen uppträder i Loiredalen. De guidade turerna i slottet sker bara på franska, men man kan följa de arkitektoniska detaljerna ganska väl genom den broschyr man får i kassan.
Det var också till Amboise de första medelhavska kryddväxterna kom.
Men den mest anmärkningsvärda importen som Charles VIII gjorde från Italien var Leonardo da Vinci. Denne övertalades att komma och arbeta för den franske kungen trots att han var gott och väl pensionsmässig vid det laget. Leonardo var 63 år när han kom till Amboise och installerades i ett eget litet slott, Close-Lucé, vägg i vägg med kungen.
I tre år hann han jobba med planläggningen av kanaler och utvecklandet av pyrotekniska finesser innan han dog och enligt sin egen vilja begravdes i Amboise.
Leonardo da Vincis närvaro i Amboise bidrar starkt till att den mysiga orten drar besökare från hela världen.
Chenonceau
Ska man bara välja ut två andra slott i dalen att bekanta sig närmare med, så är Nomadlivs tips Chenonceau och Cheverny.
Chenonceau, som noga räknat ligger vid floden Chèr och inte vid Loire, är ett kvinnornas slott. När Henry II blev kung 1547 var han gift med Catarina di Medici, men gjorde ingen hemlighet av att han föredrog sin 19 år äldre älskarinna Diane de Poitiers och därför skänkte henne det vackra slottet Chenonceau.
​
Älskarinnan förde hit frukter
de Poitier förvaltade gåvan väl och såg till att slottet utvecklades, hon importerade nya grödor som melon och kronärtskockor till slottsträdgården och förstärkte broskyddet över vallgraven.
Men när hennes välgörare dog 1559 blev det fart på den försmådda drottningen. Catarina di Medici såg till att få tillbaka både slottet och kronjuvelerna, medan Diane de Poitier fick dra sig tillbaka till slottet Anet.
​
Rajtan på slottet
Och nu blev det rajtan på Chenonceau! Stora spektakulära partyn hölls på slottet så fort det fanns anledning, och den fortfarande unga Catarina di Medici hade med sig ett följe av unga och vackra kvinnor och män vars enda uppgift var att vara till behag under festerna.
Denna tämligen dekadenta era ebbade ut mot slutet av seklet, när de religiösa krigen började med Bartholomeinatten 1572 och följdes av tre pestepidemier.
Chenonceau
Då hade slottet Cheverny redan funnits sedan flera hundra år, men det var först i början av 1600-talet som slottsbyggnaden fick sin nuvarande magnifika utformning.
Cheverny ser helt enkelt ut som urtypen för ett slott. Kanske var det därför som seriefiguren Tintins skapare, belgaren Hergé, lät Cheverny bli förebild för Moulinsart, slottet som kapten Haddock får i gåva av Ludvig XIV för sina insatser i kungliga flottan.
I äventyret ”Rackham den Rödes skatt” är slottet på väg att säljas på exekutiv auktion, men räddas kvar i kapten Haddocks ägo med pengar från professor Kalkyl.
​
Som att gå i ett Tintin-magasin
Numera finns en underbart fantasieggande liten Tintinutställning i anslutning till entrébyggnaden. Att gå igenom utställningen känns som att röra sig genom rutorna i seriemagasinet och det finns gott om skojiga miljöer att vila i.
Cheverny är också annorlunda genom att slottet fortfarande används av den familj som ägt det i många hundra år. Här finns bland annat en fantastisk slottsträdgård dit besökare har tillträde och intill den ligger en kennel med sextio hundar som avlas för jakt. Hundarna används när slottets ägare arrangerar sin populära publika jakt varje år.
Sådär, då är det bara 27 slott kvar att undersöka …
Chenonceau
Cheverny
Cheverny
Chenonceau