De tre sista dagarna är vi griniga – här får du veta varför
- Margareta Jonilson
- för 7 minuter sedan
- 2 min läsning
Långligga eller snabbligga?
Ja, jag vet nog vad ni tänker, men nu pratar jag om camping.
Själva verkar vi ha en absolut gräns på tio dagars vistelse på en och samma camping och då har vi redan varit griniga de sista tre. Däremot åker vi gärna tillbaka till våra favoritställen gång på gång, för vem uppskattar inte ett da capo?
Men vad är det då som gör att vi ständigt vill vidare? Att vi inte finner ro i kontinuiteten?
”Det blir enahanda”, säger Bobo och tillägger ”fast du är otåligare än jag. Jag skulle utan vidare klara tre dagar till.”
En faktor är att vi är rätt dåliga på att göra dagsutflykter från vår bas. När vi väl lyfter på röven gör vi det ordentligt och landar på ett nytt resmål.
Och så spelar vi inte boule eller steggolf, vi ägnar oss inte åt yoga och orkar inte släpa oss iväg till ett gym.
Allt detta är nämligen det som många långliggare räknar upp som positivt med att boa in sig på en camping i Sydeuropa från oktober till mars. Och det sociala umgänget förstås.
Det sista förstår jag, jag är uppvuxen med sommarstuga och vet precis hur kul det är att träffa sommarkompisarna igen. Och igen. Hur otvungen samvaron är i träningsoverall och med öppna verandadörrar jämfört med när vi kommer tillbaka till stan med stängda dörrar och en fylld kalender.
Men när de kvarvarande åren börjar bli färre är det som att det i Bobos och mitt fall ökar nyfikenheten och rastlösheten. Och behovet av frihet. När vi nu har eoner av fritid så vore det väl knäppt att lägga den på rutiner – är vi lyckligtvis överens om.
”Sant”, säger Bobo med en gäspning. ”Men det är allt himla skönt att bara sätta sig under markisen och öppna en ny bok också, har du tänkt på det?”
Har du? Vad föredrar du – åka runt eller ligga still?
Kommentarer