Det är ett gäng rutinerade Marockofarare som kommer fram till sägenomspunna Marrakech

Vi har varit ute i nio dagar och börjar bli rutinerade Marockofarare.

Vi provianterar och gör en mjuklandning i Ounara innan vi sätter fart mot resans mest berömda destination: Marrakech.

Nu jädrar ska den berömda medinan i Marrakech gås igenom ordentligt!

Ordet går runt när vi samlas kring vår "lägereld"

Nästan alla våra etapper ligger på 3,5 – 4 timmars aktiv restid, men i dag kör vi en kortis. Vi ska bara till Ounara som ligger 42 kilometer bort. Där ska vi besöka ett kvinnokooperativ där man tillverkar traktens berömda arganolja. Den som görs på bär som bara existerar i sydvästra Marocko och som har en massa goda egenskaper för både matlagning och kroppsvård.

Vi äter inte alltid tillsammans, men när vi gör det har vi väldigt trevligt. Alkohol är högst frivilligt, men vatten är vi noga med; det är torr luft i Marocko på vintern.

Grillad entrecôte och potatissallad går ner fint

Men först stannar vi till vid ett köpcenter i Essaouira där det finns en välsorterad Carrefour-butik. Där provianterar Bobo och jag rejält: Elva skivor entrecôte och en bunt råkorvar gjorda på nötkött samt potatis med tillbehör till en fransk potatissallad. Ikväll ska det bli långbord på campingen i Ounara!

Sonja i samspråk med en av kvinnorna i argankooperativet.

Nu har vi nog kommit till den hittills bästa campingen, med ett riktigt prydligt servicehus, en stor pool och personal som talar flera språk. Byn utanför campingplatsen har dessutom ett par snygga caféer, och argankooperativet har en fin takterrass där det går att beställa en måltid.

I kooperativet showar kvinnorna loss med sång, dans och kameltjut, så det blir inte så mycket till guidning av hur tillverkningen går till. Det får vänta till en annan gång. Men det köps arganprodukter.

Långbordsmiddagen går geschwint att ordna; Sonja och jag bereder potatisen och småtomaterna, Annika hackar lök och persilja och Eivor tar ett tag med kryddningen mot slutet. Ann-Sofie och Christer lagar en grill och Annika och Christer blir grillmästare och bollar med tre grillar.

Roligt laga mat tillsammans

Eivor lägger en sista hand vid potatissalladens kryddning.

Kenth och Barbro fick med sig ett antal halvfulla vinboxar från Calles i Heiligenhafen efter en vinprovning, så vin saknar vi inte. Denna kväll åker det fram en flaska rom och en flaska cointreau till kaffet också.

Ann-Sofie berättar lite om sin karriär som OS-skrinnare och Annika tar oss med till en period i livet då hon drev hotell och resebyråverksamhet på Zanzibar.

Detta är det vi älskar mest med de gemensamma resorna. Det visar sig alltid att alla människor har något att berätta. Alla har inte varit elitidrottare eller företagare på ett exotiskt resmål, men alla har något att berätta som är värt för oss andra att lyssna på. Efter nästan femtio år som journalist vet jag att det är så.

Så nu väntar vi på fler berättelser.

Äntligen Marrakech!

Varumärket Marrakech är utan tvekan det starkaste Marocko har. Vem har inte drömt sig bort till det sägenomspunna namnet och ser sprakande färger och ett hektiskt folkliv i den vindlande medinan framför sig?

Campingen i Marrakech är lyxig, med pool, bar och en prisvärd restaurang.

Dit ska vi också, men först landar vi behagligt på den bekvämaste camping vi vet i landet; Relais de Marrakech. Rätt ut i en dammig byggrop ligger den muromgärdade campingen som en oas med pool, restaurang med prisvärd mat och rättigheter, och till och med en poolbar med blandade drinkar. Dessutom en resebyrå, en tvättinrättning och välfungerande, varma duschar samt slutligen en hammam utanför grinden.

Sånt är vi inte bortskämda med, så vi njuter av bekvämligheten och tar det lugnt. Nästan alla damer bokar hammam och ser fram emot att bli som nya om ett par dagar.

Det berömda torget Jemaa al Fnaa är inget för en ormfobiker, men ormarna är inte precis snabba.

Marrakech – medinan med ormar och mattor!

Det är lite begreppsförvirring kring medina och souk, för i allmänhet ligger souken (marknaden) i medinan (gamla stan). Och så är det även i Marrakech. Det är den här delen man i allmänhet besöker i Marrakech, staden utanför är inte så märkvärdig.

Allra mest känt är torget Jemaa al Fnaa, där gycklare, fruktförsäljare och ormtjusare trängs med hästkärror, skoputsare och turister från hela världen.

Nomadlivs grupp hade en guide för att inte gå vilse i de vindlande marknadsgångarna och fick på köpet höra (för) mycket om byggnadsverk och arkitektoniska detaljer på bland annat moskéer. Men en poäng med att ha en guide är också att han fungerar som en sköld mot de ibland mer påträngande försäljarna.

Här handlas det mattor. Samtliga damer är tuffa förhandlare och går hem nöjda med sina fynd.

Det dealades också hem några mattor i ett kooperativ innan gruppen pustade ut med en lunch på en vilsam takterrass.

Det blev en lugn hemmakväll på campingen med korsord och steggolf.

Dag 12 Ledig dag i solen

Intet att erinra. Reseledarna tog en ledig dag, övriga badade hammam, läste eller spelade kort. Solen sken över oss. Christer matade en sköldpadda och Leif matade hönor.

Leif, som vanligt omgiven av alla djur som hittar fram till honom.

Nya tag i Marrakech!

På’t igen, utvilade och pigga! Vi drar in till Marrakechs exklusivare delar och går på Musée Majorelle, museet som skapades av Yves Saint Laurent och hans partner Pierre Bergé. Det är en smått fantastisk oas av grönska och anslående vackra färger mitt i det annars ganska sandfärgade Marrakech.

Lite besviken är i alla fall jag på att vi jagades genom museet och trädgården onödigt snabbt, och billigt var det inte heller. På priserna i mode- och inredningsbutiker och caféer runt museet förstår vi att det här är gator som drar till sig väl bemedlade turister.

Dock tror jag ingen hade velat vara utan upplevelsen av den vackra trädgården och fågelkvittret därinne.

Yves Saint Laurents Villa Majorelle och det berberblå berbermuseet utgör en fantastisk oas i Marrakech.

 Nyfiken på mer? Sugen på guidad tur i januari 2026? Läs mer här!