I Les Alpilles i södra Frankrike får vi en omtumlande konstupplevelse som ständigt lockar oss tillbaka till ett hisnande kalkstensbrott.
Här betraktar du inte konsten, du befinner dig inne i den.
Det är högsommar och alldeles för varmt för skandinaviska husbilsåkare. Vi ligger still och slöar på en ställplats i byn Fontvieille, avbrutet av korta promenader ner till centrum för att ta en eftermiddagsfika, men en dag släpar vi oss äntligen ut på upptäcktsfärd.
Vi lyssnar på turistbyråns råd och åker till Les Baux de Provence, som är traktens stora turistmål.
Jag kastar ett halvintresserat öga på broschyren vi fått och ser att det är en van Gogh-utställning i en konsthall som inryms i ett gammalt stenbrott.
"Det kanske är svalt där i alla fall"
”Jaja, det är säkert fint”, tänker jag, fortfarande lite trögstartad efter all vila. ”Om inte annat kanske det är lite svalt där.”
Och stenbrottet, Carrière de Lumières, är verkligen otroligt vackert. Det är som att komma in i en katedral av ljus kalksten. Väggarna är släta till ytan men oregelbundna i formen och skärmar av grottan i olika avdelningar. Det är hisnande högt i tak, och bara att vistas därinne ger en fantastisk känsla av lätthet och rymd.
Men vi ser ingen konst, så vi tittar oss omkring och letar efter skyltarna som ska tala om var van Gogh-tavlorna hänger. Då svartnar hela rummet. Verkligen svartnar, det går inte att se handen framför sig!
Famlar efter Bobo
Jag famlar efter Bobos armbåge och tycker det är lite läskigt, men efter några sekunder tonar både ljus och ljud fram och vi befinner oss mitt inne i ett mäktigt konstverk. Bilder projiceras på alla väggar, golv och tak runt omkring oss och ljudet omsluter hela vårt medvetande.
En sällsam stämning breder ut sig i stenbrottet. Några börjar dansa till musiken. Andra kryper upp på en väggbänk och ser ut att yoga sig igenom upplevelsen. Ett par utnyttjar det dunkla ljuset till att förenas i en lång kyss.
Så här har vi aldrig upplevt van Gogh förut, eller någon annans konst heller för den delen. Vi befinner oss inne i van Gogh konstverk, i de sydfranska miljöerna och snuddar vid hans själs kreativa flöde. Så starkt.
En japansk dröm
Efter ytterligare en projicering, en lång japansk dröm med fantastiska effekter, lämnar vi motvilligt stenbrottet och möter dagsljuset under tystnad, omtumlade och rikare i själen.
När vi senare lägger ut en videosnutt från Carrière de Lumières i våra sociala flöden visar det sig att Les Baux de Provence inte precis är någon gömd pärla, flera av våra vänner hade varit där för längesen.
Själva byn Les Baux är i själva verket en av de största attraktionerna i hela Provence, med sin intakta bykärna från tidig medeltid och restaurerade delar av slott och försvarsbyggnader. Och en himmelsk utsikt över nejden!
Nu känns den ändå som vårt eget lilla fynd, eftersom vi hittade dit ”bakvägen” så att säga.
Återkommer ofta
Senare har vi återkommit till Baux och Carrière flera gånger, gärna med vänner som kommer till Sète för att hälsa på. Det är en perfekt dagstur från vår del av medelhavskusten som alltid blir lika uppskattad.